Thursday, July 31, 2008

BAHAYA AJARAN WAHABI KEPADA MASYARAKAT ISLAM

CERAMAH PERDANA


AQIDAH

AHLI SUNNAH

WAL JAMA'AH

&

BAHAYA AJARAN WAHABI

Oleh:

Ustaz Mohd Rasyiq Bin Mohd Alwi

( Abu Syafiq Al-Asy’ary ( 012-2850578 )

ANJURAN ;

JAIS & PIMPINAN


Tarikh :
31 JULAI 2008

Tempat :
Dewan Solat Ittihad Diniyyah, Seksyen 6, Shah Alam, Selangor.

Wednesday, July 30, 2008

SIAPA YANG MELIWAT atau SIAPA YANG DILIWAT?!!

Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany
بسم الله الرحمن الرحيم
الحمدلله رب العالمين, مكون الأكوان, مدبر الأزمان, الموجود أزلا وأبدا بلاكيف ولاجهة ولامكان , والصلاة والسلام على محمد سيد الأنبياء والمرسلين, وعلى ءاله الطاهرين وصحابته الطيبين, اما بعد




Ini adalah surat yang dikeluarkan oleh Universiti Al-Azhar Cawangan Lubnan kepada Abdul Rahman Said Dimashqiah kerana terbukti melakukan jenayah liwat.

Surat tersebut berbunyi :



"Pejabat Universiti Al-Azhar di Lubnan telah memutuskan supaya membuang Abdul Rahman Said Dimashqiah, pelajar Universiti Al-Azhar Cawangan Lubnan ( Kulliyyah Syariah Islam) pada tahun ini pada tahun 1972 bersamaan 1392 Hijrah. Keputusan ini dikeluarkan adalah disebabkan telah sabit ke atasnya kelakuan buruk yang merosakkan akhlak, bersandarkan kepada bukti yang kukuh yang dikeluarkan oleh Lujnah Al-Musyarrafah ke atas kes tersebut."

Surat ini dikeluarkan pada :

4/2/1972 Bersamaan 19/3/1392 Hijrah
........................................................................

Selain daripada ini penulis mempunyai rakaman dengan suara Abdul Rahman Dimashqiah sendiri mengakui beliau melakukan jenayah liwat tersebut..

........................................................................

LIWAT PADA PERSPEKTIF ISLAM

IJMA’ ULAMAK bersepakat mengatakan bahawa perbuatan liwat atau melakukan jenayah liwat adalah hukumnya haram. Perbuatan terkutuk ini dicela oleh syarak dan mereka yang melakukannya mendapat laknat Allah Taala. Sebenarnya pelaku liwat adalah orang yang tidak mempunyai akal yang sihat, tidak normal dan mempunyai nafsu yang jelek.

Di dalam kitab Raudhah Tholibin juzuk 3/452 , Imam Nawawi Rahimahullah menyebut bahawa liwat adalah dari perkara buruk yang membawa kepada dosa besar. Jika seseorang itu melakukan perbuatan liwat dengan lelaki, hukumannya terhadap pelaku liwat tersebut boleh di ketegorikan kepada 2 :

- Dijatuhkan Hukuman hudud sebagaimana pelaku zina. Sekiranya pesalah telah berkahwin, dia dijatuhkan hukuman rejam sampai mati. Manakala jikalau pesalah tadi belum berkahwin, dia di jatuhkan hukuman sebat dan dibuang daerah.

- Dijatuhkan hukuman bunuh sama ada berkahwin atau belum.

Cara membunuh pesalah liwat ;

Cara-cara pelaksanaan bunuh kepada pesalah liwat berbagai bentuk, sama ada dipancung dengan pedang seperti hukuman ke atas orang murtad, direjam, ditimpakan dinding ke atasnya, atau mencampakkannya dari puncak yang tinggi. Hukuman ini diambil daripada azab yang dikenakan terhadap kaum Nabi Lut.

Pandangan yang sohih ;

Dan yang sohihnya dipancung dengan pedang...Wallahu A'alam

......................................................................................

SIAPA SEBENARNYA ABDUL RAHMAN DIMASQIAH??

Beliau berasal dari negara Syiria. Terkenal dengan seorang yang berfahaman wahhabi dan banyak melakukan jenayah ilmiyah di dalam banyak penulisan di samping meletakkan fitnah-fitnah yang berupa tohmahan kepada Ulamak-ulamak yang dahulu dan ulamak-ulamak masa kini. Beliau sebenarnya yang diupah oleh golongan al-Wahhabiyah di bumi Saudiyah untuk menentang Ahlus Sunnah Wal Jamaah, Khasnya Ahlus Sunnah yang paling terkenal menentang wahhabi ; Ahbash. Ini adalah kerana Wahhabi bimbang Ahlus-Sunnah Wal-Jamaah memperjelaskan dan menerangkan akidah yang benar kepada masyarakat dan membongkar penipuan demi penipuan yang dilakukan oleh golongan al-wahhabiyah.

Beliau adalah pemilik kepada laman web ;

http://www.antihabashis.com/


KENAPA PENULIS MEMBAWA KES INI??

Nama Abdul Rahman Al-Dimashqiah tidaklah begitu dikenali di Malaysia sebelum ini. Tetapi setelah Khairul Anwar yang dikenali sebagai Abu Syuaib Al-Kazzab mengenegah isu Ahbash di Majalah I, namanya mula dikenali oleh golongan Wahhabi dan "kanak-kanak salafi moden". Penipuan-penipuan yang dilakukan oleh Abdul Rahman Dimashqiah terhadap Muhaddits Syeikh Abdullah Al-Harray Al-Habasyi adalah amatlah nyata. Dan sekarang ini pendedahan jenayah ilmiyah beliau ini telah dibukukan dan telah tersebar di banyak buah negara.

Nasihat untuk Muslimat ;

Jenayah liwat dikalangan Al-wahhabiyah adalah sebenarnya tidak asing lagi bila merujuk kes-kes yang timbul di negara-negara yang penduduknya Wahhabi seperti saudi. Amat menyedihkan lagi Wahhabi di Malaysia juga ada yang menghalalkan jenayah liwat. Rentetan daripada itu ramai isteri yang teraniaya dek kerana perkahwinan yang bertunjangkan nafsu serakah dengan wahhabi ini. Jadi Nasihat penulis lillahi Taala ; pilihlah suami yang bertaqwa dan yang paling penting pastikan mereka mempunyai akidah yang benar dan sahih..
Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany
0133005046

MUFTI MELAKA ; Talqin Merupakan Amalan Mulia Di Sisi Islam



Pengirim Ismail Arshad (Jamina80@hotmail.com)
Alamat Melaka
Tarikh 16-01-2000
Kategori UMUM
Tajuk talkin di bin kan kpd nama bapa


Soalan Assalamualaikum Ustaz,

Disini saya ada kemusykilan,

Apakah hukumnya sekiranya mayat simati apabila ditarkinkan di bin kan nama bapa simati.

Wassallam



Jawapan
ASSALAMUALIKUM WRH.

Alhamdulillah. Salawat dan salam ke atas Rasulullah SAW.

Apabila mentalqinkan mayat maka nama simati dipanggil dengan dinasabkan kepada ibunya (Ya Fulan bin Fulanah). Jika ibunya tidak diketahui atau tidak dikenali maka hendaklah dinasabkan kepada Hawa a.s.(Ya Fulan bin Hawa)

Sekian, wassalam.


Tarikh kemaskini 27-01-2000



http://alhuda.mmu.edu.my/jawapan/baca.php?id=46

Monday, July 28, 2008

MARI TINGKATKAN KETAQWAAN DAN SELAMAT MENYAMBUT ISRAK DAN MI'RAJ


SELAMAT MENYAMBUT ISRAK DAN MIJRAJ
..........
DARIPADA ;
.........
MUFTI SYEIKH SALIM ULWAN AL-HASANY, MUFTI AUSTRALIA.

80 Soal Jawab Tentang Iman dan Murtad



Tajuk: Penerang Akidah

Akidah Islam adalah keimanan dan keyakinan terhadap Allah S.W.T. dan Rasul-Nya serta apa yang dibawa oleh Rasul perlu dilaksanakan dalam kehidupan seorang muslim. Buku ini mempunyai 80 soalan yang disampaikan secara ringkas berserta jawapan tentang persoalan akidah.

Oleh : Penterjemah : Ahmad Hafiz Mohd Alwi Al-Bakaniyy



Harga : RM 5.00

Kepada yang berminat sila hubungi:
Encik Saufi bin Osman,email : saufi@yadim.com.my Unit Pemasaran, Yayasan Dakwah Islamiah Malaysia (YADIM)Tingkat 1, Bangunan Tabung Haji,No. 28 Jalan Rahmat Off Jalan Ipoh,51200, Kuala Lumpur.Tel:- 03-40443077, 03-40448035email : pemasaran@yadim.org.my

MUFTI MELAKA ; AMALAN TALQIN ADALAH AMALAN BAIK DAN TIDAK BERCANGGAH DENGAN SYARAK




Pengirim : YUSMAN B. YUSOFF (use@cari.net.my)
Alamat : Johor
Tarikh : 26-11-2001
Kategori : KEMASYARAKATAN
Tajuk :Persoalan tahlil & budaya/adat yg bukan Islam


Soalan :


Assalamu'alaikum wrt.Yg Berbahagia Dato' MuftiSoalan saya :1) Tidak ada Nas yg mengatakan Majlis Tahlil perlu @ wajib diadakan apabila berlakunya sesuatu kematian. Oleh itu adakah sampai kpd si mati tahlil yg dibuat untuknya?2) Mengapakah amat sukar untuk menghapuskan sesuatu budaya/adat yg bukan Islam tetapi dianggap Islam seperti bersanding dalam perkahwinan?


Jawapan :


Assalamualaikum Warahmatullah. Alhamdulillah. Salawat dan salam ke atas Rasulullah Sallallahu 'alaihi Wasallam.

1. Mentalkinkan orang yang sudah mati dan telah dikuburkan adalah sunat dan diberi pahala kepada orang yang mengerjakannya dan berfeadah kepada mayat yang ditalkinkan itu. Ini berdasarkan kepada beberapa nash (fatwa yang nyata) dalam kitab-kitab fekah dalam Mazahab Shafie. Sunat mentalkinkan orang mati yang dewasa walaupun orang yang mati syahid sesudah dikuburkan kerana firman Tuhan di dalam Quran yang ertinya: "Dan ingatkanlah kerana peringatan itu memberi manfa'at bagi orang mukmin". Orang yang patut diberi peringatan ialah orang yang dalam keadaan serupa itu (orang yang akan menghadapi soal Mungkar dan Nakir)

2. Bersanding dalam perkahwinan itu adalah adat yang tiada dalam ajaran Islam. Ia adalah budaya yang dicipta orang. Islam tidak menyetujui sebarang adat / budaya yang bertentangan dengan hukum syara'. Adat / budaya sememang sukar dihapuskan kerana telah mendarah daging. Adat ini boleh ditiadakan bergantung pada kesedaran dan pendirian agama seseorang. Bagaimanapun adat ini boleh diperbaiki agar selaras dengan kehendak Islam contohnya menutup aurat dan dilakukan di tempat tertutup dan hanya untuk kerabat terdekat sahaja Wallahu a'lam.

Tarikh kemaskini
29-11-2001


RUJUKAN ;

Sunday, July 27, 2008

FORUM PERDANA : ISRAK WAL-MI'RAJ

MAKLUMAN FORUM PERDANA
TAJUK ;
....
Isra' Wal Mi'raj Serta Bahaya Wahhabi
...
DIPENGERUSIKAN OLEH ;
Us Syed Ibrahim(Penasih agama MB Pahang).
....
AHLI PANEL ;
Kadi Chenor Dan Us Hj Ahmad Hafiz Al-Bakkany.
....
TARIKH DAN MASA ;
30/7/08, Selepas Isyak
.....
BERTEMPAT ;
.....
Masjid Jami' Besar Jengka 18 pahang
....
MUSLIMIN DAN MUSLIMAT DIJEMPUT MENGHADIRKAN DIRI BERAMAI-RAMAI

Saturday, July 26, 2008

AWASI JEMAAH WAHHABI MENGKAFIRKAN UMAT ISLAM



Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany
بسم الله الرحمن الرحيم

الحمدلله رب العالمين, مكون الأكوان, مدبر الأزمان, الموجود أزلا وأبدا بلاكيف ولاجهة ولامكان , والصلاة والسلام على محمد سيد الأنبياء والمرسلين, وعلى ءاله الطاهرين وصحابته الطيبين, اما بعد


MENGKAFIRKAN UMAT ISLAM TANPA SEBAB YANG DIBENARKAN OLEH SYARAK.

Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddith Syeikh Yusuf al-Dijwi merupakan antara ulamak-ulamak Al-Azhar yang terulung, beliau menyifatkan fahaman Ibn Taymiyah, Ibn Qayyim, Syaukany dan termasuk juga Al-Wahhabiyah sebagai suatu jemaah yang mengkafirkan umat Islam selepas disebut secara panjang lebar di dalam kitab (( مقالات وفتاوى )) di bawah tajuk "At-Tawassul", m/s 134 : " Kami telah menulis suatu ucapan yang ringkas padat pada membicarakan tentang amalan bertawassul kepada Nabi sollallahu 'alaihi wasallam. Dan kami tahzirkan / waspadakan supaya berhati-hati dengan pelampau-pelampau agama dan sesiapa yang mengikut "style" pengkafiran mereka dengan mengkafirkan seluruh Umat muslimin. Kami Katakan kepada mereka : Sesungguhnya pengkafiran itu merupakan sesuatu perkara yang besar, tidaklah sepatutnya kepada mereka yang memelihara agamanya pantas melakukannya".




MENGKAFIRKAN UMAT ISLAM DAN MENGHALALKAN DARAH UMAT ISLAM.

Menurut Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddits Syeikh Yusuf al-Dijwi apabila membahaskan tentang keharusan amalan bertawasssul dengan para nabi dan para rasul dan para ulamak solihin pada M/s 136 : " Maka bagaimana boleh mereka mengkafirkan Umat Islam dan menghalalkan darah-darah mereka, harta benda mereka lantaran kerana mereka melakukan amalan bertawassul dan beristighothah, sehinggalah pada pengishtilahan mereka, orang yang tidak bertepatan dengan apa yang mereka pegang. Pertelingkahan pada makna bukan pada lafadz??!".




Al-WAHHABYAH ADALAH KHAWARIJ.

Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddits Syeikh Yusuf al-Dijwi dalam kitab yang sama, m/s 138 menegaskan :" Maka kami katakan : Kamu ( Ibn taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) telah mengkafirkan (umat Islam) ketika mana kamu melontarkan kepada Umat Islam dengan kekufuran? ataupun kami mengatakan : Sesungguhnya kamu (Ibn taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) adalah orang yang mengaburi kita dengan memperbanyakkan solat, banyak membaca Al-quran (dengan lidah-lidah mereka) tetapi tidak sampai ke hatisanubari mereka. Mereka menyeleweng daripada agama sebagaimana terselewengnya panah daripada busur?! ataupun kami katakan : Sesungguhnya mereka (Ibn Taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) adalah Golongan al-Khawarij yang mana Ibn Umar mengatakan -sebagaimana ia termaktub di dalam sohih bukhari- " mereka sengaja membawa ayat yang sebenarnya diturunkan kepada orang-orang musyrikin lalu mereka meletakkan (ayat tersebut) kepada umat Islam)? atau kami katakan sebagaimana Ibn Umar juga: " Sesungguhnya kamu telah membunuh penduduk masyarakat Islam sedangkan kamu membiarkan penyembah berhala (bermaharajalela ))? atau kami mengatakan : " Dan kami tidak mahu melainkan mereka merupakan golongan pelampau agama yang pekat tolol, degil, bersifat jumud lagi jahil."


Seterusnya
Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddits Syeikh Yusuf al-Dijwi meyambung :" Sesungguhnya kamu ( wahai Ibn Taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) adalah musuh Allah yang mana kamu mensabitkan bagi-Nya (Allah) dan mentashbihkan Nya dengan makhluk. Dan juga kamu ( wahai Ibn taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) musuh Rasulullah yang mana mereka (wahai Ibn Taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) tidak memuliakan dan juga tidak meraikan dengan menghormatinya. Dan Kamu ( wahai Ibn taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah)) adalah musuh para auliya' yang mana kamu telah menghina mereka dengan segala bentuk penghinaan. Dan Kamu ( wahai Ibn taymiyah, Ibn Qayyim dan al-Wahhabiyah) adalah musuh kepada semua Umat Islam yang mana kamu telah menghalalkan darah-darah mereka dan harta benda mereka sehingga mereka telah membunuh anak-anak lelaki dan juga anak-anak perempuan mereka. Demikian itu kami tidak melakukannya, sedangkan perkara tersebut perkara yang paling membawa kekufuran dan sangat membawa maksiat kepadaNya.

Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddits Syeikh Yusuf al-Dijwi mengketegorikan ibn Taymiyah, Ibn Qayyim dan Wahhabiyah sebagai mana berikut ;

1.Khawarij (ini kerana mereka suka mengkafirkan umat Islam)
2.Ghulat ; pelampau agama
3.Musuh Allah
4.Musuh Rasulullah
5.Musuh para ulamak dan awliya' yang sholihin
6.Menyeleweng daripada agama.
7. Bersifat jumud dan "primitif"
8.Kumpulan pengganas yang membunuh umat islam sehingga kanak-kanak lelaki atau perempuan.


IBN TAYMIYAH DAN WAHHABIYAH ADALAH PELAMPAU AGAMA.

Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddits Syeikh Yusuf al-Dijwi
dalam m/s 140: " Dan untuk memendekkan perkara ini, kami datangkan kepada kamu sesuatu tentang arwah dan amalan arwah selepas kematiannya yang mana ia diperkatakan oleh Ibn Qayyim, dan jua sesuatu yang diperkatakan oleh As-Syaukany. Dan Kedua-duanya merupakan tokoh-tokoh pelampau agama yang mana kata-kata mereka sering mengelirukan (umat Islam) di setiap penduduk negara, bahkan apa yang mereka pandangnya sebagai ilmu atau seumpama ilmu, maka itu adalah sesungguhnya untuk Ibn taymiayh, Ibn Qayyim, dan Syaukany. Dan mereka menghukumkan seorang demi seorang seperti babgha' (burung kakak tua)..."


KEJAHILAN DAN KEDANGKALAN BERMAHARAJALELA DI DALAM DIRI.

Dalam m/s 141 di bawah tajuk "amalan arwah selepas kematian": " ini adalah yang disebut oleh Ibn Qayyim. Maka lihatlah apa yang telah mereka perkatakan. Dan janganlah kamu lupa bahawasanya dia tidak mempunyai ilmu pengetahuan ataupun seumpama dengan ilmu pengetahuan, melainkan di ambil daripada ucapan Ibn Qayyim dan para sahabatnya. Tetapi apa yang telah nyata mereka sebenarnya kurang mengulangkaji seperti mana juga mereka mempunyai akal yang pendek."

ULASAN ;

qultu ; maka benarla apa yang dikatakan oleh
Al-Allamah al-Mufassir Al-Muhaddits Syeikh Yusuf al-Dijwi. Ini juga yang telah diperkatakan oleh Ibn 'Abidin al-hanafi di dalam kitab Raddul Mukhtar dan yang lainnya:

Mari kita lihat sejenak kata-katanya :



: مطلب في أتباع( ابن )عبد الوهاب الخوارج في زماننا قوله

(ويكفرون أصحاب نبينا (ص)) علمت أن هذا غير شرط في مسمى الخوارج، بل هو بيان لمن خرجوا على سيدنا علي رضي الله تعالى عنه، وإلا فيكفي فيهم اعتقادهم كفر من خرجوا عليه، كما وقع في زماننا في اتباع (ابن) عبد الوهاب الذين خرجوا من نجد وتغلبوا على الحرمين وكانوا ينتحلون مذهب الحنابلة، لكنهم اعتقدوا أنهم هم المسلمون وأن من خالف اعتقادهم مشركون، واستباحوا بذلك قتل أهل السنة وقتل علمائهم، حتى كسر الله تعالى شوكتهم وخرب بلادهم وظفر بهم عساكر المسلمين عام ثلاث وثلاثين ومائتين وألف

Satu mathlab pada menceritakan pengikut [Ibn] Abdul wahhab al-Khawarij di zaman kita:


“ Dan mereka mengkafirkan sahabat-sahabat Nabi kita Sollalllahu ‘Alaihi wassalam, aku mengetahui bahawa ini adalah bukan menjadi syarat untuk (mereka) dinamakan sebagai Khawarij. Bahkan ini adalah penjelasan bagi mereka yang keluar daripada sayyidina ‘Ali – semoga Allah meredhainya- , dan jika tidak maka cukuplah pada diri mereka itu i’tiqod mereka mengkafirkan orang yang keluar daripada mereka, sepertimana yang terjadi pada zaman kita, pengikut
[Ibn] muhammad Abdul Wahhab yang keluar daripada Najad (sekarang ialah Riyadh), mereka telah menguasai Haramain (Makkah dan Madinah) , mereka pernah menisbahkan diri mereka mazhab al-Hanabilah, tetapi mereka ber’itiqod bahawa mereka sahajalah Islam dan sesiapa yang selain mereka, bercanggah dengan i’tiqod mereka adalah kafir musyrik, disebabkan perkara tersebutlah mereka menghalalkan pembunuhan terhadap Ahlus Sunnah (ASWJ) dan membunuh ulamak-ulamak mereka (ASWJ), sehinggalah Allah telah memecahkan rumah-rumah mereka, membinasakan negara mereka, dan tentera-tentera Islam menawan mereka pada tahun 1233h."


Berhati-hatilah dengan pengganas ini....hmm

Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany

Thursday, July 24, 2008

Ibn Hajar Haitamy Al-Makky Mengkafirkan Ibn Taymiyah dan Ibn Qayyim al-Jauziyyah



Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany

بسم الله الرحمن الرحيم
الحمدلله رب العالمين, مكون الأكوان, مدبر الأزمان, الموجود أزلا وأبدا بلاكيف ولاجهة ولامكان , والصلاة والسلام على محمد سيد الأنبياء والمرسلين, وعلى ءاله الطاهرين وصحابته الطيبين, اما بعد



وقال أيضًا ما نصه (حاشية الإيضاح ص 443) :"ولا يُغتر بإنكار ابن تيمية لسنّ زيارته صلى الله عليه وسلم فإنه عبد أضلَّه الله كما قال العز بن جماعة، وأطال في الرد عليه التقي السبكي في تصنيف مستقل، ووقوعه في حق رسول الله صلى الله عليه وسلم ليس بعجيب فإنه وقع في حق الله، سبحانه وتعالى عما يقول الظالمون والجاحدون علوًّا كبيرًا، فنسب إليه العظائم كقوله: إن لله تعالى جهة ويدًا ورجلاً وعينًا وغير ذلك من القبائح الشنيعة" اهـ.



Ibnu Hajar Al-Haytami al-Makkiy (W 974 H) dalam karyanya Hasyiyah al-Idhah fi Manasik al Hajj Wa al 'Umrah li an-Nawawi, hlm. 443 menyatakan tentang pendapat Ibnu Taimiyah yang mengingkari kesunnahan safar (perjalanan) untuk menziarahi makam Rasulullah Shallallahu ‘Alayhi Wasallam: "Janganlah tertipu dengan pengingkaran Ibnu Taimiyah terhadap kesunnahan ziarah ke makam Rasulullah ini, kerana sesungguhnya beliau adalah seorang hamba yang disesatkan oleh Allah sepertimana yang diperkatakan oleh al-‘Izz Ibn Jamaah". Al-hafidz Al-Faqih Taqiyyuddin as-Subki juga dengan panjang lebar telah membantahnya dalam sebuah tulisannya yang tersendiri. Perkataan Ibnu Taimiyah yang berisi dengan celaan dan penghinaan terhadap Rasulullah Muhammad ini tidaklah suatu yang aneh kerana beliau ( bukan terhenti setakat itu sahaja) bahkan telah mencaci Allah, Maha Suci Allah dari perkataan orang-orang zalim (yang kafir) dan pekatan mereka yang ingkar. (Ibnu Taimiyah) menisbahkan hal-hal yang tidak layak bagi Allah, beliau menyatakan Allah memiliki arah, tangan, kaki, mata (yang merupakan anggota badan) dan hal-hal buruk yang amat keji. Seterusnya beliau mengatakan "Kerananya, demi Allah beliau telah dikafirkan oleh banyak para ulama, semoga Allah memperlakukannya dengan keadilan-Nya dan tidak menolong pengikutnya yang mendokong dan mempertahankan pendustaan-pendustaan yang dilakukan oleh Ibnu Taimiyah terhadap Syari’at Allah yang mulia ini”. "



وقال أيضًا ما نصه (ص 203) :"وإياك أن تصغي إلى ما في كتب ابن تيمية وتلميذه ابن قيم الجوزية وغيرهما ممن اتخذ إله هواه وأضله الله على علم وختم على سمعه وقلبه وجعل على بصره غشاوة فمن يهديه من بعد الله، وكيف تجاوز هؤلاء الملحدون الحدود وتعدوا الرسوم وخرقوا سياج الشريعة والحقيقة فظنوا بذلك أنهم على هدى من ربهم وليسوا كذلك" اهـ.


Ibn Hajar al-Haitamiy kemudiannya berkata dalam kitab yang sama, m/s 203 :" Janganlah sekali-kali kamu mendengar -yakni meneliti- apa yang terdapat di dalam kitab Ibn Taymiyah dan anak muridnya Ibn Qayyim Al-Jauziyyah dan selain keduanya (yang sealiran) yang mengambil/menjadikan Tuhannya mengikut hawa nafsunya. Allah telah menyesatkannya dengan ilmu, menutup rapat pendengarannya, hatinya (daripada kebenaran), Allah telah menjadikan penutup pada penglihatannya. Maka barangsiapa mengikutnya jauhlah ia dari Allah Taala, bagaimana boleh mereka yang Mulhid/athies ini berani melampaui batasan, dan dan melampaui garisan,dan mencarik batasan syariat dan hakikat kebenaran. Mereka dengan yang sedemikian itu menyangkakan bahawa mereka sahajalah yang betul di atas petunjuk di sisi Tuhan, padahal hal keadaan mereka bukanlah sedemikian itu ".




Ibn Hajar Al-Haytami dalam kitab lainnya Fatawa al-Hadithiah m/s 114 -116 menyebut : “ Ibn Taymiyah adalah seorang hamba yang tidak diberi pertolongan oleh Allah, disesatkan, dibutakn, dipekakkan, dan dihinakan akannya, demikian itu sebagaimana dishorihkan/dijelaskan oleh a`immah (imam-imam) yang tampil menerangkan kefasadan (kerosakan) hal keadaannya dan mendustakan perkataan-perkataannya. Dan sesiapa yang ingin (mengetahui kefasadannya itu) hendaklah bermuthalaah (mengulangkaji) kata-kata Imam Mujtahid yang disepakati akan keimamamnya dan kemuliaannya dan sampainya kepada martabat ijtihad –iaitu- Abi al-Hasan as-Subki dan anaknya al-Taj As-Subki dan Syiekh Imam al-‘Izz Bin Jama’ah dan ulama’ yang sezaman dengan mereka serta lainnya daripada al-Syafi’yyah dan al-Malikiyyah dan al-Hanafiyyah”.


قال الشيخ ابن حجر الهيتمي في كتابه الفتاوى الحديثية (ص 116) ناقلاً المسائل التي خالف فيها ابن تيمية إجماع المسلمين ما نصه:"وان العالم قديم بالنوع ولم يزل مع الله مخلوقًا دائمًا فجعله موجبًا بالذات لا فاعلاً بالاختيار تعالى الله عن ذلك، وقوله بالجسمية، والجهة والانتقال، وانه بقدر العرش لا أصغر ولا أكبر، تعالى الله عن هذا الافتراء الشنيع القبيح والكفر البراح الصريح" اهـ



Berkata Syeikh Ibn Hajar al-Haitamy dalam kitabnya Al-Fatawa Al-Haditsiah m/s 166 sebagai nukilan kepada permasalahan-permasalahan Ibn Taymiyah yang bercanggah dengan ijmak Muslimin sebagaimana nash kata-katanya :" (Ibn Taymiyah beriktikod sebagaimana falsafah Yunani, mengatakan Allah sediakala pada jenisnya) Dan sesungguhnya Alam sediakala pada jenisnya dan senantiasa kekal bersama Allah sebagai makhluk, maka dia telah menjadikannya wajib bagi zat bukan dengan perbuatanya dengan ikhtiar. Padahal Maha Suci Allah Taala daripada disifatkan dengan yang sedemikian itu. Dan kata-katanya (Ibn Taymiyah) dengan pentajisiman (menjisimkan Allah - menyifatkan Allah dengan sifat-sifat yang ada pada jisim), mempunyai arah, berpindah-randah,dan bahawa Dia bersaiz sebesar Al-Arasy bukan kecil atau pun besar, padahal (yang sedemikian itu) Maha Suci Allah Taala daripada rekaan dan penipuan ini yang amat keji, buruk,dan membawa kepada kekufuran yang jelas nyata".


Mari kita lihat apa yang telah dinukilkan oleh Ibnu Hajar Al-Haitamiy dalam kitabnya berjudul Al-Minhaj Al-Qowim Syarh Muqaddimah Al-Hadhromiyah : “ Ketahuilah bahawa Al-Qorrofi dan selainnya telah menukilkan dari Imam Asy-Syafie, Imam Maliky, Imam Ahmad dan Imam Abu Hanifah rodhiyallahu ‘anhum bahawa mereka semua mengkafirkan mujassimah ”.

Siapakah Ibnu Hajar Al-Haitamiy ?


Ahmad Ibn Muhammad Ibn 'Ali Ibn Hajar al-Haitamy al-Mishry al-Makky ( 909 - 974 H ). Beliau adalah bermazhab Syafie dan dalam akidah bermethodologikan Asya'roh iaitu akidah rasulullah sollallaa






Oleh itu..Berhati -hatilah anda, isteri dan anak anda daripada dokrin wahhabiyah dan kuncu-kuncunya..



Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany


ABU HAYYAN AL-ANDALUSY MEMBENCI IBN TAYMIYAH AL-HARRANY








Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany



بسم الله الرحمن الرحيم




الحمدلله رب العالمين, مكون الأكوان, مدبر الأزمان, الموجود أزلا وأبدا بلاكيف ولاجهة ولامكان , والصلاة والسلام على محمد سيد الأنبياء والمرسلين, وعلى ءاله الطاهرين وصحابته الطيبين, اما بعد




Abu Hayyan al-Andalusy al-Nahwiyyu al-Mufassiru al-Muqri-u Menegaskan dalam kitab tafsirnya al-Nahr al-Mad satu ungkapan yang berbunyi :


" Saya telah membaca dalam kitab Ahmad Bin Taimiyyah, beliau ini merupakan seorang yang hidup sezaman dengan kami dan ia adalah dengan tulisan tangannya sendiri yang dinamakan sebagai Kitab Al-Arasy, bahawa Allah duduk di atas al-Kursi dan Dia mengosongkan satu tempat untuk didudukkan disitu Nabi Sollallahu A'laihi Wassallam bersamanya dan telah bertahayyyul Taj Bin Muhammad Bin Ali Abdul Haqqi al-Barnabary. Dia adalah adalah penyeru yang paling menonjol baginya (Ibn taymiyah) sehinggalah diambil daripadanya dan kami bacakan apa yang sedemikian itu termaktub di dalamnya."

Nukilan Abu Hayyan Al-Andalusi ini berkemungkinan tidak terdapat dalam sesetengah cetakan kerana sengaja dibuang oleh sesetengah pihak. Akan tetapi manuskip ( tulisan tangan beliau sendiri ada dengan penulis) tetap membuktikan bahawa nukilan Abu Hayyan Al-Andalusi tadi sabit. Antara sebab mereka membuangkan nukilan ini dalam cetakan mereka ialah sebagaimana dijelaskan oleh Imam al-Zahid al-Kautsary pada taa'liq bagi kitab Al-Shoif al-Shoqil : " Dan telah dikhabarkan kepadaku oleh editor cetakan di tempat percetakan As-Sa'adah bahawa dia terkejut sangat, lalu dibuangnya nukilan tersebut ketika mencetakkannya supaya tidak disibukkan oleh musuh-musuh agama. Dan menjadi harapanku untuk memasukkannya kembali nukilan tadi disini supaya diambil faedah dan menjadi nasihat kepada umat Islam sejagat".


Mari kita lihat pula di dalam kitab Ibn Taymiyah al-Harrany..jum..



Dalam kitab Majmuk Fatawa Jilid 4 m/s 374, Ibn Taymiyah Al-Harrany yang yang menjadi pujaan kepada Muhammad Abdul Wahhab, kuncu-kuncunya, dan Wahhabiyyah Mujassimah mengatakan :

إن محمدًا رسول الله يجلسه ربه على العرش معه

Akidah yang kufur ini bermaksud:

“Sesungguhnya Muhammad Rasulullah, Tuhannya mendudukkannya diatas arasy bersamaNya”.


Lihatlah mereka yang mempunyai akal yang sihat penipuan Ibn Taymiyah ini.. Sekejap cakap Allah duduk atas Al-arasy, sekejap cakap Allah duduk atas Al-kursi . Yang mana satu???!! Padahal telah sabit hadits bahawa Al-Kursi dinisbahkan dengan Al-Arasy dari sudut saiznya seperti sebentuk cincin yang bulat di tanah yang amat luas dan lapang. Bagaimana orang yang mempunyai akal yang sihat boleh menerima pentashbihan dan penajsiman terhadap Allah taala ini?? ...na'uzubillah min syarrihim.

Lebih menjijikkan lagi akidah Ibn Taymiyah al-Harrany ini dan membawa kepada tajsim yang lebih jelas bila mana beliau meletakkan pergantungan akidahnya kepada pandangan mujassim yang telah wujud dizaman salaf iaitu Othman Al-Darimi, dalam kitab Bayan Talbis al-Jahmiyah jilid 1 m/s 068 :

" Seandainya sesungguhnya Dia (Allah) kehendaki, nescaya dia boleh menetap di atas belakang nyamuk,lalu terangkat dengan kekuasaanNya dan kelembutan RububiyahNya, maka bagaimana pula di atas Arasy yang besar, lebih besar dari langit dan bumi ?”..

Penulis menjawab : Subhanaka haza buhtanun adhzim..
Perlu juga berhati-hati bila membaca kitab "Mafahim Yajibu 'an Tusohhah" kerana terdapat unsur-unsur mempertahankan Ibn Taymiyah Al-Harrany dan Muhammad Abdul Wahhab dan juga pengarang kitab tersebut menamakan mereka (Ibn Taymiyah dan Muhammad Abdul Wahhab) berdua sebagai Syeikhul Islam..wal'yazubillah..Golongan wahhabi juga banyak menggunakan kitab ini sebagai hujah untuk mengatakan kata-kata Ibn Taymiyah Dan Muhammad Abdul Wahhab sebagai tidak sabit. Padahal ini adalah dusta dan bohong kerana penstasybihan dan pentajsiman sememang wujud di dalam kitab-kitab mereka dan diiktifar oleh mereka sendiri. Seterusnya akidah tashbih dan tajsim ini diambil pula oleh anak-anak murid mereka seperti Ibn Qayyim al-Jauziyyah, cucunya Abdur Rahman Bin Hasan bin Muhammad Bin Abdul Wahhab, kemudian Bin Baz, soleh Utsaimin dan berlambak lagi. Perkara tersebut sebenarnya tidak diingkari oleh golongan Al-Wahhabiyah..

Siapakah Abu Hayyan al-Andalusy ?

Beliau ialah Pakar Lughah (bahasa) yang masyshur, Pakar Tafsir, yang terkenal dengan karyanya al-Bahrul Al-Muhith. Kitab Al-Nahr al-Mad merupakan ringkasan beliau ke atas kitab al-Bahrul Al-Muhith.

Jawapan kepada Syubuhah wahhabi ;

Jika dibawa kenyataan Abu Hayyan Al-Andalusi memuji Ibn Taymiyah Al-Harrany, ketahuilah itu adalah sebelum beliau mengetahui Ibn Taymiyah mencela dan menghentam Sibaweh, seorang ulamak Lughah yang amat masyhur. Bilamana Ibn Taymiyah mendakwa Sibaweh bercanggah dengan Kitabullah (al-Quran) dalam banyak permasalahan (konon-konon dialah "sibaweh" yang sebenar) sedangkan Abu Hayyan al-Andaslusi pula adalah antara orang yang amat menyukai Sibaweh. Selepas diketahui hal keadaan tersebut Abu Hayyan Al-Andalusi terus menglaknat Ibn Taymiyah Al-Harrany sehinggalah beliau meninggal dunia pada 754 H. Rujuk kitab Ad-Durarul Kaminah karya tulisan al-Hafidz Ibn Hajar al-Asqolany.

Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany
0133005046


PENJELASAN TENTANG WAHHABI MEMBAHAYAKAN UMAT

Penerangan Aqidah ASWJ dan Bahaya Ajaran wahhabi
OLEH ;

Dato' Mufti Rashid Redza (Mufti Melaka).

Dan

Ustaz Mohd Rasyiq Bin Mohd Alwi ( Abu Syafiq Al-Asy’ary )
( 012-2850578 )

Tarikh :
1.OGOS.2008

Masa :
1930-2130mlm

Tempat:
Masjid Jus, Selandar Melaka.

.::Muslimin dan Muslimat adalah dijemput, Sesi Soal-Jawab Disediakan::.

Tuesday, July 22, 2008

من هم الأشاعرة، وهل هم أهل السنة وأصحاب العقيدة الصحيحة، أم هم فرقة مبتدعة وعقيدتهم فاسدة ؟

الأشاعرة هم من ينتسبون إلى الإمام أبي الحسن الأشعري في مذهبه الاعتقادي، وقبل أن نعرف ما هو المذهب الأشعري نتعرف أولا على
أبي الحسن الأشعري.

الإمام أبو الحسن الأشعري وثناء العلماء على مذهبه :

هو الإمام أبو الحسن علي بن إسماعيل بن أبي بشر إسحاق بن سالم بن إسماعيل بن عبد الله بن موسى بن بلال بن أبي بُردَةَ عامر ابن صاحب رسول الله صلى الله عليه وسلم أبي موسى الأشعري.

ولد رضي الله عنه سنة ستين ومائتين (260 هـ) بالبصرة، وقيل: بل ولد سنة سبعين ومائتين (270 هـ)، وفي تاريخ وفاته اختلاف منها أنه توفي سنة ثلاث وثلاثين وثلاثمائة (333 هـ)، وقيل: سنة أربع وعشرين وثلاثمائة (324 هـ)، وقيل: سنة ثلاثين وثلاثمائة (330 هـ)، توفي رحمه الله ببغداد ودفن بين الكرخ وباب البصرة.

كان أبو الحسن الأشعري سنّيـًّا من بيت سنّة، ثم درس الاعتزال على أبي علي الجبَّائي وتبعه في الاعتزال، ثم تاب ورَقِيَ كرسيًّا في المسجد الجامع بالبصرة يوم الجمعة، ونادى بأعلى صوته: من عرفني فقد عرفني ومن لم يعرفني فإني أعرفه بنفسي، أنا فلان بن فلان كنت أقول بخلق القرآن، وأن الله لا تراه الأبصار، وأن أفعال الشر أنا أفعلها، وأنا تائب مقلع، معتقد للرد على المعتزلة ،مخرج لفضائحهم ومعايبهم([1]).

قال الفقيه أبو بكر الصَّيرَفي: «كانت المعتزلة قد رفعوا رءوسهم حتى نشأ الأشعري فحجزهم في أقماع السَّماسم»([2]).
قال عنه القاضي عياض المالكي : « وصنف لأهل السنة التصانيف، وأقام الحجج على إثبات السنة، وما نفاه أهل البدع من صفات الله تعالى ورؤيته، وقدم كلامه، وقدرته، وأمور السمع الواردة. قال : تعلق بكتبه أهل السنة، وأخذوا عنه، ودرسوا عليه، وتفقهوا في طريقه، وكثر طلبته وأتباعه، لتعلم تلك الطرق في الذب عن السنة، وبسط الحجج والأدلة في نصر الملة، فسموا باسمه، وتلاهم أتباعهم وطلبتهم، فعرفوا بذلك ـ يعني الأشاعرة ـ وإنما كانوا يعرفون قبل ذلك بالمثبتة، سمة عرفتهم بها المعتزلة؛ إذ أثبتوا من السنة والشرع ما نفوه. قال : فأهل السنة من أهل المشرق والمغرب، بحججه يحتجون، وعلى منهاجه يذهبون، وقد أثنى عليه غير واحد منهم، وأثنوا على مذهبه وطريقه »([3]).

وقال عنه التاج السبكي : « ذكر بيان أن طريقة الشيخ- يعني الأشعري- هي التي عليها المعتبرون من علماء الإسلام ،والمتميزون من المذاهب الأربعة في معرفة الحلال والحرام ، والقائمون بنصرة دين سيدنا محمد عليه أفضل الصلاة والسلام »([4]).
وقال عنه الإسنوي : « هو القائم بنصرة أهل السنة ،القامع للمعتزلة وغيرهم من المبتدعة بلسانه وقلمه، صاحب التصانيف الكثيرة، وشهرته تغني عن الإطالة بذكره »([5]).

وقال القاضي ابن فرحون المالكي عنه : «كان مالكيًّا صنف لأهل السنة التصانيف ، وأقام الحجج على إثبات السنن وما نفاه أهل البدع... - ثم قال - فأقام الحجج الواضحة عليها من الكتاب والسنة والدلائل الواضحة العقلية، ودفع شبه المعتزلة ومن بعدهم من الملاحدة، وصنف في ذلك التصانيف المبسوطة التي نفع الله بها الأمة، وناظر المعتزلة وظهر عليهم، وكان أبو الحسن القابسي يثني عليه، وله رسالة في ذكره لمن سأله عن مذهبه فيه أثنى عليه وأنصف، وأثنى عليه أبو محمد بن أبي زيد وغيره من أئمة المسلمين »([6]).

بيان عقيدة الأشاعرة في محل النزاع :

مذهب أهل السنة والجماعة ـ الأشاعرة والماتريدية ـ مذهب واضح في جميع أبواب علم التوحيد، ولكن أكثر ما ينكره من جهلوا حقيقة المذهب مسألة في الإيمان بالله، وهي تتعلق بـ «الإضافات إلى الله» ،أو ما يسمى بـ «الصفات الخبرية».
ونشأ هذا بسبب أن بعض الألفاظ الواردة في القرآن، والتي أضافها الله له في كتابه العزيز يريد بعضهم أن يثبتها على الحقيقة اللغوية مما يلزم منه تشبيه الخالق سبحانه وتعالى بخلقه، وأما أهل الحق فرأوا أن هذه الألفاظ لا نتعرض لمعناها لأنها من قبيل المتشابه.
فهم يرون أن هذه الإضافات أو الصفات الخبرية لم تثبت لله من جهة العقل، وإنما ثبتت بالخبر، فطريقهم فيها هو أن هذه الألفاظ المضافة لله، أو الصفات المخبر بها، يُسلم بها وتمر كما جاءت دون أن يعتقد حقيقة مدلولاتها اللغوية، فلا يقولون نثبتها على المعني اللغوي الحقيقي لها؛ إذ ظاهر الألفاظ يدل على حقائق معانيها معروفة في اللغة، وهذه الحقائق اللغوية تتنافى مع تنزيه الباري سبحانه وتعالى. وعلى هذا درج المتقدمون من أهل السنة والجماعة، والذين عرفوا فيما بعد بـ «الأشاعرة».

ومتأخروهم سلكوا مسلك التأويل، حين رأوا أن الإثبات على طريقة المشبهة، أفضى عند بعضهم إلى القول بالجسمية ولوازمها، والمتقدمون من أهل السنة والمتأخرون كلهم متفقون على الإمرار وعدم التعرض للفظة بالنفي، وكذلك عدم اعتقاد حقيقتها اللغوية التي من شأنها تشبيه الرب سبحانه وتعالى بخلقه، ولكن زاد المتأخرون بأن هذه الألفاظ لا يجوز أن يفهم منها إلا ما يليق بالله، فكأنهم يقولون للخصم : إذا صممت أن تتكلم عن معنى لهذا الصفات ؛فقل أي معنى إلا المعنى الذي ينقص من قدر الرب ويشبهه بخلقه، فقالوا : أيها الخصم قل : عين الله تعني رعايته وعنايته ،كما في قوله تعالى : { وَلِتُصْنَعَ عَلَى عَيْنِي }([7])، ولكن إياك أن تقول : إنها جارحة؛ ولذا يصلح أن نقول إن مذهب السلف مذهب اعتقاد، ومذهب الخلف مذهب مناظرة.

فهذا مذهب أهل السنة في التعامل مع تلك الألفاظ التي إذا ما أُثبتت على الحقيقة اللغوية تلزم التشبيه قطعًا؛ ولذا قال الحافظ العراقي في معرض الكلام عن «الوجه» : «تكرر ذكر وجه الله تعالى في الكتاب والسنة وللناس في ذلك - كغيره من الصفات - مذهبان مشهوران : (أحدهما) : إمرارها كما جاءت من غير كيف فنؤمن بها ونكل علمها إلى عالمها مع الجزم بأن الله ليس كمثله شيء وأن صفاته لا تشبه صفات المخلوقين (وثانيهما) : تأويلها على ما يليق بذاته الكريمة فالمراد بالوجه الموجود »([8]). ويقصد بالناس «أهل الحق».
وما أجمل ما قال ابن قدامة المقدسي في «لمعة الاعتقاد» عن تلك الألفاظ التي توهم التشبيه في حملها على الحقيقة اللغوية! حيث قال : « وكل ما جاء في القرآن أو صح عن المصطفى عليه السلام من صفات الرحمن وجب الإيمان به، وتلقيه بالتسليم والقبول، وترك التعرض له بالرد والتأويل، والتشبيه، والتمثيل ،وما أشكل من ذلك وجب إثباته لفظًا، وترك التعرض لمعناه، ونرد علمه إلى قائله، ونجعل عهدته على ناقله اتباعًا لطريق الراسخين في العلم الذين أثنى الله عليهم في كتابه المبين بقوله سبحانه وتعالى ‏‏: { وَالرَّاسِخُونَ فِي العِلْمِ يَقُولُونَ آمَنَّا بِهِ كُلٌّ مِّنْ عِندِ رَبِّنَا }([9]) ،وقال في ذم مبتغي التأويل لمتشابه تنزيله : { فَأَمَّا الَّذِينَ فِي قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ فَيَتَّبِعُونَ مَا تَشَابَهَ مِنْهُ ابْتِغَاءَ الفِتْنَةِ وَابْتِغَاءَ تَأَوِيلِهِ وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللَّهُ }([10])،فجعل ابتغاء التأويل علامة على الزيغ وقرنه بابتغاء الفتنة في الذم ،ثم حجبهم عما أملوه وقطع أطماعهم عما قصدوه بقوله سبحانه { وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللَّهُ }‏.‏

قال الإمام أبو عبد الله أحمد بن محمد بن حنبل رضي الله عنه في قول النبي صلى الله عليه وسلم : (إن الله ينزل إلى سماء الدنيا)، و(إن الله يرى في القيامة). وما أشبه هذه الأحاديث : نؤمن بها ونصدق بها لا كيف، ولا معنى، ولا نرد شيئًا منه،ا ونعلم أن ما جاء به الرسول حق، ولا نرد على رسول الله صلى الله عليه وسلم ولا نصف الله بأكثر مما وصف به نفسه بلا حد ولا غاية ‏{ لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ }([11]) ،ونقول كما قال، ونصفه بما وصف به نفسه، لا نتعدى ذلك ولا يبلغه وصف الواصفين، نؤمن بالقرآن كله، محكمه ومتشابهه، ولا نزيل عنه صفة من صفاته لشناعة شنعت ولا نتعدى القرآن والحديث ولا نعلم كيف كنه ذلك إلا بتصديق الرسول صلى الله عليه وسلم وتثبيت القرآن) ‏.قال الإمام أبو عبدالله محمد بن إدريس الشافعي رضي الله عنه : آمنت بالله، وبما جاء عن الله على مراد الله، وآمنت برسول الله، وبما جاء عن رسول الله، على مراد رسول الله ‏.‏
وعلى هذا درج السلف .وأئمة الخلف كلهم رضي الله عنهم متفقون على الإقرار والإمرار والإثبات لما ورد من الصفات في كتاب الله وسنة رسوله من غير تعرض لتأويله‏»([12]).

حقيقة انتساب الأشاعرة لأبي الحسن :

قد يقول بعضهم : إذا كان الأشاعرة على مذهب أهل السنة فلماذا لا يسمون أنفسهم أهل السنة والجماعة ؟ ولماذا ينتسبون إلى أبي الحسن الأشعري ،ولا ينتسبون في اعتقادهم إلى النبي صلى الله عليه وسلم وأصحابه ؟

وهذه الشبهة لا تطرأ على أهل العلم، وإنما تطرأ على ضعاف العقول وعوام الناس؛ لأن أهل العلم يعلمون أنه لا مشاحة في الاصطلاح، فالذي يحكم بين أن هذا مذهب حق أو باطل الأدلة وليس المسمى.

ونقول إن الأشاعرة انتسبوا إلى أبي الحسن الأشعري؛ لأن عندما اختلف الناس وظهر المبتدعة ممن أساءوا الأدب مع الله ورسوله وكلهم زعموا أن هذه هي عقيدة النبي صلى الله عليه وسلم وأصحابه، كان لازمًا على المعتقد بعد ظهور الفرق أن يحدد هو على عقيدة النبي صلى الله عليه وسلم وأصحابه كما بينها أبو الحسن الأشعري، فأبو الحسن الأشعري لم يبدع مذهبًا في الاعتقاد، وإنما قرر مذهب أهل السنة والجماعة، وذلك ما صرحه به السبكي حيث قال : « واعلم أن أبا الحسن الأشعري لم يبدع رأياً ولم يُنشئ مذهبًا؛ وإنما هو مقرر لمذاهب السلف، مناضل عما كانت عليه صحابة رسول الله صلى الله عليه وسلم ،فالانتساب إليه إنما هو باعتبار أنه عقد على طريق السلف نطاقا وتمسك به، وأقام الحجج والبراهين عليه ،فصار المقتدي به في ذلك السالك سبيله في الدلائل ؛يسمى أشعريًّا».

ثم قال بعد ذلك ما يؤكد كلامه ،فقال : « قال المآيرقي المالكي: ولم يكن أبو الحسن أول متكلم بلسان أهل السنة؛ إنما جرى على سنن غيره، وعلى نصرة مذهب معروف فزاد المذهب حجة وبيانًا، ولم يبتدع مقالة اخترعها ولا مذهبًا به، ألا ترى أن مذهب أهل المدينة نسب إلى مالك، ومن كان على مذهب أهل المدينة يقال له مالكي، ومالك إنما جرى على سنن من كان قبله وكان كثير الاتباع لهم، إلا أنه لما زاد المذهب بيانًا وبسطًا عزي إليه، كذلك أبو الحسن الأشعري لا فرق، ليس له في مذهب السلف أكثر من بسطه وشرحه وما ألفه في نصرته»([13]).

ويقول التاج السبكي : «وهؤلاء الحنفية، والشافعية، والمالكية، وفضلاء الحنابلة في العقائد يد واحدة كلهم على رأي أهل السنة والجـماعة يدينون لله تعالى بطريق شيخ السنة أبي الحسن الأشعري رحمه الله، ... - ثم يقول بعد ذلك - : وبالجملة عقيدة الأشعري هي ما تضمنته عقيدة أبي جعفر الطحاوي التي تلقاها علماء المذاهب بالقبول ورضوها عقيدة »([14]).

وقال العلامة ابن عابدين : « (قوله : عن معتقدنا) أي عما نعتقد من غير المسائل الفرعية مما يجب اعتقاده على كل مكلف بلا تقليد لأحد، وهو ما عليه أهل السنة والجماعة وهم الأشاعرة والماتريدية، وهم متوافقون إلا في مسائل يسيرة أرجعها بعضهم إلى الخلاف اللفظي كما بين في محله»([15]).

ولذلك كله إذا قلنا : إن عقيدة النبي صلى الله عليه وسلم وأصحابه هي عقيدة الأشاعرة ؛سيكون ذلك تقريرًا للواقع، كما قيل عن النبي صلى الله عليه وسلم كانت أغلب قراءته نافع، رغم أن نافع لم ير النبي صلى الله عليه وسلم ونافع هو الذي يقرأ مثل النبي صلى الله عليه وسلم وليس العكس، ولكن لما كان ناقع جامعًا منقحًا لتلك القراءة نسبت إليه وقيل : «إن أغلب قراءة النبي صلى الله عليه وسلم نافع» وعليه فيصح أن تقول : «إن عقيدة النبي صلى الله عليه وسلم وأصحابه هي عقيدة الأشاعرة».
تبين من مما سبق أن اعتقاد السلف ؛هو الإقرار والإمرار دون التعرض للمعنى اللغوي الذي يوهم التشبيه، كما صرح بذلك الإمام الشافعي والإمام أحمد وغيرهم، وهذه هي عقيدة الأشاعرة، والله تعالى أعلى وأعلم
...............................................................................................................

([1]) فهرس ابن النديم، الفن الثالث من المقالة الخامسة ص 231، ووفيات الاعيان، ج 3، ص275..
([2]) انظر هذا وأقوال العلماء فيه رضي الله عنه : «سير أعلام النبلاء» ،للذهبي ،ج15 ص85 ،وما بعدها.
([3]) ترتيب المدارك، للقاضي عياض، ج5 ص24 ، 25.
([4]) إيضاح البرهان في الرد على أهل الزيغ والطغيان.
([5]) الإدراك في الفنون، للإسنوي.
([6]) الديباج المذهب في معرفة أعيان علماء المذهب ،لابن فرحون المالكي ،ص ١٩٤.
([7]) طه : 39.
([8]) طرح التثريب، للعراقي، ج3 ص 107.
([9]) آل عمران : 7.
([10]) آل عمران : 7.
([11]) الشورى : 11.
([12]) لمعة الاعتقاد الهادي إلى سبيل الرشاد، لابن قدامة، ص 5 : 8.
([13]) طبقات الشافعية الكبرى ،للإمام السبكي ،ج3 ص367.
([14]) معيد النعم ومبيد النقم ،ص ٦٢.
([15]) رد المحتار على الدر المختار المعروف بـ حاشية ابن عابدين، ج1 ص 49.

Sunday, July 20, 2008

IMAM AL-QURTUBY MENGKAFIRKAN MUJASSIMAH


Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany
0133005046
http://abulehyah.blogspot.com/

بسم الله الرحمن الرحيم
الحمدلله رب العالمين, مكون الأكوان, مدبر الأزمان, الموجود أزلا وأبدا بلاكيف ولاجهة ولامكان , والصلاة والسلام على محمد سيد الأنبياء والمرسلين, وعلى ءاله الطاهرين وصحابته الطيبين, اما بعد

Isu Mujasimah :

Isu Mujassimah amat jelas sekali diterangkan oleh Imam al-Qurtubi Al-Maliki di dalam kitab tafsirnya yang mahsyur ; (( Al-jami' li Ahkam al-Quran )). Kitab tafsir ini memenuhi standard fiqhiyyah kerana pentafsirannya berteraskan pandangan-pandangan ulamak-ulamak mazhab muktabar dalam bidang fiqh ahkam. Ianya digunapakai di mana-mana universiti, dalam dan luar negara dan amat bernafaat untuk dijadikan rujukan di dalam Pelbagai isu yang berkaitan dengan Fiqh.

Di dalam Kitab (( Al-jami' li Ahkam al-Quran )), Imam al-Qurtuby mensifatkan dan mendifinisikan al-Mujassimah (Al-wahhabiyah sekarang ini) ;

" ORANG YANG MENGUMPULKAN APA YANG TERDAPAT DI DALAM AL-QURAN YANG MANA SECARA ZAHIRNYA MEMBAWA MAKNA JISIM SEHINGGALAH DENGAN ITU MEREKA MENJISIMKAN PENCIPTA DENGAN JISIM YANG BOLEH MENJISIMKAN, BOLEH DIGAMBARKAN YANG MENJADIKAN GAMBARAN, LAGI YANG MEMPUNYAI MUKA, MATA, TANGAN, KAKI, JARI JEMARI, PADAHAL ALLAH TAALA MAHA SUCI DARIPADA BERSIFAT DEMIKIAN."

Selepas beliau memberikan pandangan yang sedemikian, beliau menaqolkan pandangan ulamak-ulamak dalam masalah ini lalu mentashhihkan dan mentarjih pandangan kedua iaitu :

Pandangan Kedua :

" PANDANGAN YANG SAHIH IALAH PENGKAFIRAN TERHADAP MEREKA (MUJASSIMAH), TIDAK ADA PERBEZAAN DI ANTARA MEREKA DAN DAN PENYEMBAH BERHALA DAN PENYEMBAH GAMBAR. DIMINTA DARIPADA MEREKA SUPAYA BERTAUBAT SEKIRANYA MEREKA RELA BERTAUBAT TETAPI SEKIRANYA MEREKA ENGGAN BERBUAT DEMIKIAN MESTILAH MEREKA DIBUNUH SEBAGAIMANA DILAKUKAN KEPADA MEREKA YANG TELAH MURTAD".

Disediakan oleh;
Abu Lehyah Al-Kelantany
0133005046
http://abulehyah.blogspot.com/

The miracle of Al-Isra' and Al-Mi^raj



(The Night Journey Al-Isra' &)(The Ascension of Prophet Muhammad Al-Mi^raj)

Praise be to Allah, the Lord of t he Worlds, the One Who exists without a place. To Him belong the endowments and proper commendations. May Allah raise the rank of Prophet Muhammad and his kind Al and Companions and protect his nation from what he fears for them. May the Lord of Heavens and Earth grant us the sincere intentions and guide us to the acceptable deeds.
Thereafter, Allah sent the prophets as a mercy to the slaves and supported them with miracles to indicate the truthfulness of their message. Of all the prophets, our Prophet, Muhammad, was blessed with the most miracles. Al-Isra' and al-Mi^raj are among the many miracles of Prophet Muhammad.


The miracle of al-Isra' is confirmed in the Qur'an. In Surat al-Isra', Ayah 1, Allah said:


سُبْحَانَ الَّذِي أَسْرَى بِعَبْدِهِ لَيْلاً مِّنَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ إِلَى الْمَسْجِدِ الأَقْصَى
الَّذِي بَارَكْنَا حَوْلَهُ لِنُرِيَهُ مِنْ آيَاتِنَا إِنَّهُ هُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ



which means: [Praise be to Allah Who enabled His slave, Muhammad, to make the journey at night from Masjid al-Haram in Makkah to Masjid al-Aqsa in Jerusalem, which is surrounded a blessed land.]


This journey is also confirmed in the sahih hadith. As such, there is scholarly consensus (ijma^) Prophet Muhammad journeyed in body and soul the night of al-Isra' from Masjid al-Haram in Makkah to Masjid al-Aqsain Jerusalem. Moreover, these scholars indicated the person who denies al-Isra' is a blasphemer for belying the explicit text of the Qur'an.


Before the Prophet took this night journey, the ceiling of the house in which he was staying was opened, and Jibril descended. He cut open the chest of Prophet Muhammad and washed that open area with Zamzam water. Then he emptied something from a container into the chest of the Prophet to increase his wisdom as well as the strength of his belief. This was done to prepare the Messenger of Allah for that which he had yet to see in the upper world from among the wonders of the creation of Allah.



Al-Isra'



After the Prophet performed the Evening Prayer (^Isha'), Jibril came to him with a white animal, slightly larger than a donkey yet smaller than a mule. This animal was the buraq,--one of the animals of Paradise. Jibril held the buraq by his ear and told the Prophet to mount it. When the buraq was mounted, the Prophet set forth.


The buraqis a very fast animal; the length of the buraq's stride is the farthest distance it's eye can see. The Prophet and Jibril arrived to a land with palm trees. Jibril told the Prophet to dismount and pray, so the Prophet dismounted the buraq and prayed two rak^as. Jibril asked him, "Do you know where you prayed?" and the Prophet answered, "Allah knows best." Jibril told him, "This is Yathrib; this is Taybah. "." (These are two names for the city of al-Madinah.) Before the Prophet emigrated to al-Madinah, it was called Taybah and Yathrib. It earned the name al-Madinah after the Prophet emigrated to it.


The buraq continued with the Prophet and Jibril until they reached another place. Again Jibril told the Prophet to get down and pray. The Prophet dismounted there and prayed two rak^as. Jibril informed the Prophet of the name of that place; it was Tur Sina'.


Once again the buraq took off with the Prophet and Jibril. Once again it stopped, and the Prophet dismounted and prayed two rak^as. This was in Bayt Lahm, where Prophet ^Isa (Jesus) was born. Then the buraq continued with the Messenger of Allah until they entered the city of Jerusalem. There the Prophet went to Masjid al-Aqsa. Outside was a ring used by the Messengers of Allah to tie their animals. The Prophet tied his buraq to this ring. Then the Prophet entered the masjid where Allah assembled for him all the Prophets--from Adam to ^Isa. Prophet Muhammad moved forward and led them all in prayer. This is an indication the Prophet is higher in status than all the rest of the prophets and messengers.


1- On Prophet Muhammad's journey from Masjid al-Haram to Masjid al-Aqsa, Allah enabled him to see some of His wondrous creations. Allah enabled the Prophet to see the world (dunya) like an old woman. However, this old woman was wearing a great deal of jewelry, and in this there is an indication signifying the reality of the world.


2- Allah enabled the Prophet to see Iblis. The Prophet saw something on the side of the road which did not dare to stand in his way or speak to him. What the Prophet saw was Iblis. Originally, Iblis was a believer and lived with the angels in Paradise. When Allah ordered the angels to prostrate (sujud) to Prophet Adam, Iblis was ordered to prostrate to him as well. The angels prostrated to Adam in obedience to Allah, because angels do not disobey Allah. However, Iblis did not obey, and he objected to the order of Allah. He said, "You created me out of fire, and You created him out of clay. How do You order me to prostrate to him?" So this objection by Iblis to the order of Allah was the first blasphemy he committed.


3- On his journey, the Prophet smelled a very nice odor. He asked Jibril about this pleasant scent and Jibril informed him this good smell was coming from the grave of the woman whose duty used to be to comb Pharaoh's daughter's hair. This woman was a good, pious believer. One day, as she was combing Pharaoh's daughter's hair, the comb fell from her hand. At this she said, ""Bismillah. "Pharaoh's daughter asked her, "Do you have a god other than my father?" The woman said, "Yes. My Lord and the Lord of your father is Allah." Pharaoh's daughter told her father what had happened. Pharaoh demanded this woman blaspheme and leave Islam, but she refused. At that, Pharaoh threatened to kill her children. He brought a great pot of water and built a great fire under it. When the water boiled, Pharaoh brought her children and started to drop them into that pot one after the other. Throughout all this, the woman remained steadfast to Islam, even when Pharaoh reached her youngest child--a little boy still breast feeding--but she felt pity for him. At that, Allah enabled this child to speak. He said to his mother, "O Mother, be patient. The torture of the Hereafter is far more severe than the torture of this life, and do not be reluctant, because you are right." At this the woman requested Pharaoh collect her bones and the bones of her children and bury them in the same grave. Pharaoh promised her that--then dropped her into that boiling water. She died as a martyr. The good odor the Prophet smelled coming from her grave is an indication of her high status.


4- During his trip, the Prophet saw people who were planting and reaping in two days. Jibril told the Prophet, "These were the people who fight for the sake of Allah (mujahidun). ")."
5- The Prophet also saw people whose lips and tongues were clipped with scissors made of fire. Jibril told the Prophet, "These are the speakers of sedition (fitna) who call people to misguidance."


6- He also saw a bull which exited a very small outlet, then was trying in vain to return through that small outlet. Jibril told the Prophet, "This is the example of the bad word--once spoken, it cannot be returned."


7- The Prophet saw people grazing like animals, with very little clothing on their private parts. Jibril told the Prophet, "These are the ones who refused to pay zakat. "."


8- The Prophet saw angels smashing some people's heads with rocks. These heads would return to the shape they had been, and then the angels would smash their heads again--and so on. Jibril told the Prophet, "These are the ones whose heads felt too heavy to perform prayer--the ones who used to sleep without praying."


9- On his journey the Prophet saw people who were competing to eat some rotten meat--ignoring meat that was sliced and unspoiled. Jibril told the Prophet, "These are people from your nation who leave out that which is permissible (halal), and consume that which is forbidden ((haram). "This reference was to the fornicators, that is, the ones who left out the permissible (marriage) and committed sins (fornication).


10- Also, the Prophet saw people who were drinking from the fluid coming from the bodies of the fornicators, (water mixed with blood). Jibril indicated to the Prophet these were the ones who were drinking the alcohol which is prohibited in this world.


11- The Prophet saw people scratching their faces and chests with brass finger nails. Jibril said, "These are the examples of those who commit gossip ((ghibah). ")."



Al-Mi^raj



1- After the Prophet took this night journey from Masjid al-Haram to Masjid al-Aqsa, he ascended to the upper heavens. The Prophet ascended to the heaven on stairs, called al-mirqat, in which one step is made of gold and the next of silver, and so on. These stairs are veiled from us. The Prophet ascended these stairs until he reached the first heaven. When the Prophet and Jibril arrived at the first heaven, Jibril requested the gate to be opened. The angel assigned to that gate asked Jibril, "Who is with you?" Jibril answered, "It is Muhammad." The angel asked Jibril, "Was he dispatched? Is it time for him to ascend to the heaven?" Jibril said, "Yes." So, the gate was opened for him, and Prophet Muhammad entered the first heaven.


There, Prophet Muhammad saw Prophet Adam. To Adam's right, the Prophet saw some bodies, and to Adam’s left, other bodies. If Adam would look to his right he would laugh, and if he would look to his left he would cry. Adam was seeing the souls of his descendants. Those on his right were his descendants who would die as believers and those on his left were his descendants who would die as non-believers.


Then the Prophet ascended to the second heaven. In this second heaven was where Prophet Muhammad saw Prophets ^Isa and Yahya. ^Isa and Yahya are cousins; their mothers were sisters. They welcomed the Prophet and made supplication (du^a') for him for good things. The Prophet ascended to the third heaven, where he found Prophet Yusuf. Prophet Yusuf was extremely handsome. Allah bestowed half the beauty on Yusuf. Yusuf received the Prophet with a warm welcome and made supplication (du^a') for him for good things.


Then the Prophet ascended to the fourth heaven, where he found Prophet Idris. Idris welcomed the Prophet and made supplication (du^a') for him for good things. In the fifth heaven, the Prophet encountered Harun, the brother of Prophet Musa. In the sixth heaven, he encountered Prophet Musa. Each of these Prophets received Prophet Muhammad with a warm welcome and made supplication (du^a')') for him for good things.


Then the Prophet ascended to the seventh heaven, and that is where our Messenger saw Prophet Ibrahim. Prophet Ibrahim is the best of the prophets after our prophet, Muhammad. The Prophet saw Prophet Ibrahim with his back against al-Bayt al-Ma^mur. To the inhabitants of the skies, al-Bayt al-Ma^mur is like the Ka^bah is to us, the inhabitants of the earth. Every day 70,000 angels go there; then exit from it, and never return. The next day another 70,000 angels go, come out, and never return. This will continue until the Day of Judgment. In this, there is an indication as to the greatness of the numbers of the angels--their numbers are far more than the numbers of the humans and the jinns together.


In the seventh heaven, Prophet Muhammad saw Sidrat al-Muntaha--a very big tree of sidr. Each of the fruits of this tree is as large as a big jar. The leaves of this tree are similar to the ears of the elephants. Sidrat al-Muntahais an extremely beautiful tree. It is visited by butterflies made of gold. When these butterflies gather on this tree, its beauty is beyond description.
Then the Prophet ascended to what is beyond the seven skies; he entered Paradise. He saw examples of the inhabitants of Paradise and how their situation would be. He saw most of the inhabitants of Paradise are the poor people .


The Prophet saw other things on the night of his ascension. He saw Malik, the angel in charge of the Hellfire. Malik did not smile at the Prophet when he saw him, and the Prophet asked why. In answer to the Prophet's question, Jibril said, "Malik did not smile since the day Allah created him. Had he smiled for anyone, he would have smiled for you."


In Paradise, the Prophet saw some of the bounties Allah prepared for the inhabitants of Paradise. He saw the Hur ul-^In: females Allah created who are not humans or jinn. They are in Paradise and will be married to those men Allah willed them to marry.


The Prophet saw the wildan ul-mukhalladun: creations of Allah who are not human, jinn, or angels. They are a very beautiful creation of Allah whose appearance is like laid-out pearls. They are servants of the inhabitants of Paradise. The least in status of the People of Paradise will have 10,000 wildan ul-mukhalladun to serve him. Each one of them would carry a tray of gold in one hand and a tray of silver in the other hand.


The Prophet saw the Throne (^Arsh), which is the ceiling of Paradise. The Throne is the largest creation of Allah in size; Allah did not create anything bigger in size than it. The seven heavens and the earth in comparison to the Kursiyy, are like a ring thrown in a desert, and the Kursiyy in comparison to the Throne, is like a ring thrown in a desert. The seven heavens and the earth in comparison to the Throne are like a seed of mustard compared to the ocean. Allah created the Throne as a sign of His Power and He did not create the Throne to sit on it.


Allah created the Throne to show His Power. It is carried by four angels, and on the Day of Judgment, it will be carried by eight. The Prophet said he was permitted to speak about one of these angels who carry the Throne. In describing this angel, the Prophet told us the distance between his ear lobe and shoulder is the distance a fast-flying bird would cover in 700 years.


Then the Prophet ascended beyond Paradise. He reached a place where he heard the creaking of the pens used by the angels who are copying from the Preserved Tablet. It is at that location Prophet Muhammad heard the Kalam of Allah, which is an attribute of the Self of Allah. He heard the Kalam of Allah which does not resemble our speech--so it is not something that occurs bit after bit. It is not letter after letter or a word that comes after another word. Rather, it is an attribute of Allah which is eternal and everlasting. It does not resemble our attributes. The Kalam of Allah has neither silence nor interruptions. It is an attribute of Allah, and it does not resemble the attributes of the creation.


The Prophet understood several things from hearing this Kalam of Allah. He understood the obligation of the five Obligatory Prayers. At first, Allah obligated fifty prayers. When Prophet Muhammad encountered Musa, Musa told him to make supplication (du^a') to his Lord to ease the obligation of fifty (50) prayers, because his nation could not handle that. Musa said, "I have experience with the people of Israel, and I know your nation cannot bear that." So the Prophet asked his Lord to lessen these prayers for his people. Five prayers were eliminated. Once again, Musa told the Prophet to ask Allah to lessen the number of prayers. Allah did. Nine times the Prophet made supplication to Allah to lessen these prayers--until these prayers were lessened to five Obligatory Prayers. So Prophet Musa was a great benefit to us. Had we been obligated to pray fifty prayers a day, this would have been a difficult matter for us.


From the Kalam of Allah, the Prophet also understood that a good deed would be written for the person who intends to do a good deed, even if he did not do it. Also, the good deed performed would be registered for he who performs it as at least ten good deeds--up to 700 good deeds. For some people, Allah would multiply the reward of their deeds more than that. Additionally, if one performs a bad deed, it is registered for him as one bad deed; yet for he who inclines towards committing a bad deed and then refrains from committing it, a good deed would be registered for him. Here one should note the difference between two matters. If a thought crossed a person's mind about doing something sinful, and this person wavered in this thinking, i.e., considered whether he should do it or not, then he refrained from doing this for the sake of Allah, this is written as a good deed. However, if a person has the firm intention in his heart that he wants to commit a sin, it would be written for him as a sin, even if he does not do it.



The Prophet Returns to Makkah



After all these matters took place with the Prophet, he returned to the city of Makkah. Some scholars said the Prophet's journey took about one-third of the night, i.e., his journey from Makkah to Jerusalem, then to the heavens and what is above them, and then back to Makkah The next day the Prophet told the people what happened to him the previous night. The blasphemers belied the Prophet and mocked him, saying, "We need a month to get there and back, and you are claiming to have done all this in one night?" They said to Abu Bakr, "Look at what your companion is saying. He says he went to Jerusalem and came back in one night." Abu Bakr told them, "If he said that, then he is truthful. I believe him concerning the news of the heavens--that an angel descends to him from the heavens. How could I not believe he went to Jerusalem and came back in a short period of time--when these are on earth?" At that, the Companion, Abu Bakr, was called "as-Siddiq"--because of how strongly he believed all what the Prophet said.


The blasphemous people questioned the Prophet: "If you are truthful, then describe to us Masjid al-Aqsa and its surroundings." They asked this because they knew Prophet Muhammad had never been there before the previous night. Allah enabled the Messenger to see Masjid al-Aqsa, and he described the masjid and its surroundings in exact detail. Moreover, the Prophet said, "On my way back, I saw some of your shepherds grazing their animals in a particular location. They were searching for a camel they had lost." The Prophet continued by giving the description of the camel. When these shepherds came back, they told their people what happened to them--precisely as the Prophet had already told them.


These blasphemers admitted the Prophet's description was exact. Despite that, they were still stubborn and rejected the faith. They did not accept Islam. Only those whom Allah willed to be guided, will be guided. The person whom Allah did not will to be guided, will not believe--regardless of how much explanation or how many proofs he is shown. The person whom Allah willed to be guided, surely he will be a believer. Many people witnessed miracles and still did not believe. Many people witnessed the miracle of the Prophet's splitting of the moon. Those who refused to embrace Islam said, "This is magic. Muhammad played a magic trick on our eyes." They even asked the people of a faraway land who witnessed the moon split in two. Despite this, they still did not believe. They said, "The magic of Muhammad is powerful; it even reached the faraway lands!" This was their response to witnessing a miracle--instead of believing and becoming Muslims.


We ask Allah that we would all die as Muslims. We ask Allah to bestow on us the bounty of entering Paradise without torture.


And Allah knows best.